Jag har funderat över det här med bloggen. När jag skaffade bloggen i slutet 2008, var tanken att dokumentera Madeira-resan, mitt livs största resa, dittills. Men året på Madeira gick fort, vi kom hem i slutet av 2009 och jag fortsatte blogga. Efter resan hade bloggen inget specifikt tema eller något syfte, så för ca 9 månader sedan slutade jag helt enkelt att skriva, orden rann ut i sanden.
Märkligt ändå, för egentligen började en ny, ännu större resa för snart 9 månader sedan - Väntan på Maya. Varför har jag valt att inte skriva någonting under, i stort sätt, hela min graviditet? (Nu är det liksom bara 2 veckor kvar). Det har helt enkelt känts för privat, Visst hade det varit roligt att läsa nu i efterhand, absolut, men under tiden som gått, har jag velat haft alla mina tankar och nojor för mig själv. Varför? Jag har ju ändå pratat med många? Sant. Men jag har inte varit tvungen att själv sätta mig ner och skriva, reflektera och egentligen tänka efter vad det är som faktiskt kommer att ske.
Det är nästan som att jag inte har vågat skriva om Maya, för då kanske denna dröm faktiskt är verklighet, och om drömen är verklighet, jaa då ska jag ju bli mamma snart.....
Ha! Kom du på det nu? - Kanske ni tänker. Nej, självklart inte, jag har absolut inte kommit så långt!! Jag kanske kommer inse att jag är mamma när jag håller henne i min famn för första gången, eller när hon ropar "mamamama" första gången, eller när jag och Emil blir kallade till föräldrarmöte på förskolan eller när hon skriker "Jag haaatar dig" och smäller igen dörren till hennes tonårsrum och skyltet med "Mitt rum är min borg och min morsas sorg", skakar när dörren stängs - Då kommer nog poletten att falla ner.
Nåväl, åter igen till det här med bloggandet. Med Mayas ankomst börjar en ny resa. Frågan är om detta är rätt forum att dokumentera detta? Kommer jag att vilja skriva om hennes första år på Internet, för vems skull gör jag det? Vore det för hennes skull, kunde jag ju lika gärna skriva dagbok och klistra in bilder i den. Desamma gäller för min egna skull, det skulle ju vara min dagbok.
För eran skull då? Ni som läser detta, ska jag skriva om Mayas första år för eran skull? Jaa, det skulle jag ju kunna göra, eller så kan ni, vi, jag bli bättre på att ringa och att umgås och att ni på så sätt får se henne växa upp. Eller ska inte bloggen handla om Maya....? Jo, det skulle kännas konstigt annars. Men om jag nu ska återuppta det här med bloggandet igen, då skulle bloggen handla om mer saker, saker som jag älskar att göra, saker som jag tänker på, det som får mig som person att utvecklas.
Frågan är om jag orkar och vill? Jag vet inte. Det här kanske blir det första inlägget av många, av få, eller det sista. Jag får se vad som händer, jag kanske ska köpa mig en dagbok iaf, varför inte, jag gillar att skriva, kan lika väl skriva i den, eller göra både och eller inget alls...
Vilken besvikelse va? Efter nio månaders tystnad är det dessa tankar som lämnar mitt huvud och som ni nu får ta del av. Mega-super-trist-inlägg, verkligen. Men väskan är iaf packad, nu vet ni var som är på G, denna resa börjar vare sig jag bloggar eller inte.
Maya - våran dröm, våran verklighet. Vad som än händer...
*Jacque*
