Gravid-vattenjumpa
Dagen började med gravid-vattenjumpa på sjukhuset. Humöret var på topp, ända tills jag såg henne.. Hennes hår såg ut som en flottig norsk skogskatt. Ansiktet såg ut som sviterna efter en rejäl fylla med blek hud, röda/grisfärgade kinder och en dubbelhaka som skapade en odefinerad linje mellan den faktiska hakan och bröstet. Benen var som håriga, ludna pinnar, vilka hade sin början någonstans där under Globen för att sedan övergå till fötter, liknande överkörda paddor. Jag gav henne ett leénde, i hopp om att situationen skulle bli bättre, inse min förvåning och måtta besvikelse när spegelbilden inte ens log tillbaka?!
Efter en 10 min lång kamp mellan mig och tyget i min baddräkt, var jag redo att bege mig ut i bassängen. Med det bruna baddräktstyget som mitt andra skinn, var det en spännande företeelse för alla åskådare när jag olyckligtvis tappade badlakanet på golvet. Jag funderade på att lämna badlakanet där, bara kliva över och låtsas som "det var med flit". Meeen det funkar ju inte så.. tyvärr... Kanonkulan böjde sig framåt, tanken var att se oberörd ut, att se smidig ut - HA! - I samma sekund som händerna fattade tag om badlakanet utbrast simläraren "OJ OJ OJ, vänta ska jag hjälpa diiig!!" Behovet av att som en trotsig 4 åring skrika "JAG KAN SJÄLV" ekade i huvudet. Men vem försökte jag lura?
Snabbt ner i vattnet - åå du härliga känsla av tyngdlöshet <3
*Jacque*
