Gravid-vattenjumpa
Dagen började med gravid-vattenjumpa på sjukhuset. Humöret var på topp, ända tills jag såg henne.. Hennes hår såg ut som en flottig norsk skogskatt. Ansiktet såg ut som sviterna efter en rejäl fylla med blek hud, röda/grisfärgade kinder och en dubbelhaka som skapade en odefinerad linje mellan den faktiska hakan och bröstet. Benen var som håriga, ludna pinnar, vilka hade sin början någonstans där under Globen för att sedan övergå till fötter, liknande överkörda paddor. Jag gav henne ett leénde, i hopp om att situationen skulle bli bättre, inse min förvåning och måtta besvikelse när spegelbilden inte ens log tillbaka?!
Efter en 10 min lång kamp mellan mig och tyget i min baddräkt, var jag redo att bege mig ut i bassängen. Med det bruna baddräktstyget som mitt andra skinn, var det en spännande företeelse för alla åskådare när jag olyckligtvis tappade badlakanet på golvet. Jag funderade på att lämna badlakanet där, bara kliva över och låtsas som "det var med flit". Meeen det funkar ju inte så.. tyvärr... Kanonkulan böjde sig framåt, tanken var att se oberörd ut, att se smidig ut - HA! - I samma sekund som händerna fattade tag om badlakanet utbrast simläraren "OJ OJ OJ, vänta ska jag hjälpa diiig!!" Behovet av att som en trotsig 4 åring skrika "JAG KAN SJÄLV" ekade i huvudet. Men vem försökte jag lura?
Snabbt ner i vattnet - åå du härliga känsla av tyngdlöshet <3
*Jacque*
Är det dags nu?
Till helgen är hon beräknad. Vi har fått lite olika bud gällande ankomstdatumet, först var det den 29/2 (skottdagen!), sen den 2/3 och även 3/3. Några dagar hit eller dit spelar ingen roll när det hela är över, meeeen just nu skulle jag vilja ha ett exakt datum och tid, så nära som på sekunden.
.
För när jag nu gått 39 fulla veckor (+ några dagar) är den här sista väntetiden oerhört lång. Det här med att inte veta när, är det jobbigaste. Varje morgon när jag vaknar, tittar jag ner på min runda mage och frågar - Är det dags nu? Varje gång jag säger aj, (på grund av någon gravidkrämpa) tittar Emil oroligt på mig och frågar - Är det dags nu? Samma sak gäller när jag ringer till familj och vänner. Är jag tyst en sekund för länge, i början av samtalet, möts jag av panikglada röster som förväntansfullt får ur sig - Är det dags nu!?
.
Ååå Ja, min stora syster är absolut värst! Hon är på bristningsgränsen till galenskap varje gång jag ringer och när jag sedan bekräftar att det inte är dags nu, då får jag höra en lång harang om att jag inte får ringa henne eller att jag får ringa om jag skickar ett "varning-jag kommer ringa inget har hänt-sms" först. Detta följt av att rösten går upp i en ännu en tonart och hon utbrister "du är ju min mini-syster juueee och jag vill vara däääär", sedan kommer en ännu längre harang med sakliga argument om varför hon ska vara med under förlossningen.,. Hmm, tror inte det va?
.
Så jag antar att det inte bara är jag som är orolig och förväntansfull. En eloge till alla er som gått över tiden, det har jag inte tålamod för! Jag vill ha det gjort, klappat och klart, helst igår. Detta är ju dock inget som jag kan bestämma, det är den lilla damens vilja, så är det med den saken...
.
Igår försökte jag dock ta saken i egna händer. Jag städade - big time! Jag skurade badrummets alla ytor och avslutade med att knäskura golvet. När detta var klart dammsög och dammade jag hallen och dessutom gick jag lös med hammare och spik och satte upp diverse saker - lite här och där, kan man säga... Jag insåg dock imorse att vissa saker som jag satte upp, i stundens hetta, kanske inte blev placerade sådär jättesnyggt eller rakt.. Nåväl, ingen bebis kom, det enda som hände var att jag spenderade kvällen och natten med att förbanna mig över hur ont jag fått i ryggen efter dagens bravader - Bra tänkt!
.
I övrigt är jag väl sisådär skiträdd! Hur ont kommer det göra? När kommer det att ske? Hur ont kommer det att göra?! Hur kommer hon att se ut? Kommer det göra ont?!! Hur kommer vardagen bli när vi kommer hem? Gör det verkligen så ont? Är det dags nu? Shit, det kommer göra förbannat ont va??!! Kommer jag verkligen att klara av detta, byta blöjor, byta kläder, byta, byta, ändra, flytta, bära, gulla, amma - hinna städa, tvätta och dessutom gå ner dessa graviditetskilon till Beach 2012!!
- Som OM detta vore viktigt!?
Nej, det viktigaste är ju att hon föds frisk, med tio fingrar och tio tår.
Med pappas ögon och mammas hår.
Med ett frisk hjärta och en kropp som fungerar som den ska,
allt detta ber jag om att vår dotter ska få ha!
Kärlek och längtan
Efter ca 9 månaders uppehåll
Jag har funderat över det här med bloggen. När jag skaffade bloggen i slutet 2008, var tanken att dokumentera Madeira-resan, mitt livs största resa, dittills. Men året på Madeira gick fort, vi kom hem i slutet av 2009 och jag fortsatte blogga. Efter resan hade bloggen inget specifikt tema eller något syfte, så för ca 9 månader sedan slutade jag helt enkelt att skriva, orden rann ut i sanden.
Märkligt ändå, för egentligen började en ny, ännu större resa för snart 9 månader sedan - Väntan på Maya. Varför har jag valt att inte skriva någonting under, i stort sätt, hela min graviditet? (Nu är det liksom bara 2 veckor kvar). Det har helt enkelt känts för privat, Visst hade det varit roligt att läsa nu i efterhand, absolut, men under tiden som gått, har jag velat haft alla mina tankar och nojor för mig själv. Varför? Jag har ju ändå pratat med många? Sant. Men jag har inte varit tvungen att själv sätta mig ner och skriva, reflektera och egentligen tänka efter vad det är som faktiskt kommer att ske.
Det är nästan som att jag inte har vågat skriva om Maya, för då kanske denna dröm faktiskt är verklighet, och om drömen är verklighet, jaa då ska jag ju bli mamma snart.....
Ha! Kom du på det nu? - Kanske ni tänker. Nej, självklart inte, jag har absolut inte kommit så långt!! Jag kanske kommer inse att jag är mamma när jag håller henne i min famn för första gången, eller när hon ropar "mamamama" första gången, eller när jag och Emil blir kallade till föräldrarmöte på förskolan eller när hon skriker "Jag haaatar dig" och smäller igen dörren till hennes tonårsrum och skyltet med "Mitt rum är min borg och min morsas sorg", skakar när dörren stängs - Då kommer nog poletten att falla ner.
Nåväl, åter igen till det här med bloggandet. Med Mayas ankomst börjar en ny resa. Frågan är om detta är rätt forum att dokumentera detta? Kommer jag att vilja skriva om hennes första år på Internet, för vems skull gör jag det? Vore det för hennes skull, kunde jag ju lika gärna skriva dagbok och klistra in bilder i den. Desamma gäller för min egna skull, det skulle ju vara min dagbok.
För eran skull då? Ni som läser detta, ska jag skriva om Mayas första år för eran skull? Jaa, det skulle jag ju kunna göra, eller så kan ni, vi, jag bli bättre på att ringa och att umgås och att ni på så sätt får se henne växa upp. Eller ska inte bloggen handla om Maya....? Jo, det skulle kännas konstigt annars. Men om jag nu ska återuppta det här med bloggandet igen, då skulle bloggen handla om mer saker, saker som jag älskar att göra, saker som jag tänker på, det som får mig som person att utvecklas.
Frågan är om jag orkar och vill? Jag vet inte. Det här kanske blir det första inlägget av många, av få, eller det sista. Jag får se vad som händer, jag kanske ska köpa mig en dagbok iaf, varför inte, jag gillar att skriva, kan lika väl skriva i den, eller göra både och eller inget alls...
Vilken besvikelse va? Efter nio månaders tystnad är det dessa tankar som lämnar mitt huvud och som ni nu får ta del av. Mega-super-trist-inlägg, verkligen. Men väskan är iaf packad, nu vet ni var som är på G, denna resa börjar vare sig jag bloggar eller inte.
Maya - våran dröm, våran verklighet. Vad som än händer...
*Jacque*
Imorgon börjar kollosommaren 2011!
(Utkast från 2011-06-07, innan Internet la av)
Nu har jag sett den första smygtitten,,,,
Den var underbar!
Jag kollade på MTV film awards nyss,
de visade även en bit ur kommande Harry Potter, OJ OJ, säger jag bara!
Jag ska se om hela MTV film awards med Kim, så fort pluggandet är över.
I morgon gäller det! Imorgon får vi dommen på c-uppsatsen.
Jag håller andan, blundar hårt och drömer mig bort till Forks..
Mitt Forks/ Madeira 2009
Madeira 2009
*Jacque*
Inga mammor utan barn!
Morsdag på söndag. Självklart ska mammorna hyllas,
men inga mammor utan barn, så därför hyllar jag några
av de finste barnen jag vet <3
Shabbis, Santos <3
Kims, Liv <3
Syrrans, Abbe
Syrrans, Elin <3
Visst är hon vacker? Elin ska vara med i en uppsättning av Snövit imorgon,
synd att moster jobbar :(
Självklart finns det ju en massa andra fina barn och föräldrar också!
Får inte glömma min lillebror, och en hyllning till min mor <3
Lilla mor, lilla mor, kära lilla mamma...
Imorgon ska jag åka iväg till Solvik på intro-dag.
Jag ska jobba på kollo 7 veckor i sommar
och 4 veckor av dem ska jag vara på dagkollo i Solvik.
Så denna sommar kommer jag att vara omgiven av härliga ungar!
*Jacque*
Att klättra
Nu sitter jag på Mdh igen, tidig lördagsmorgon och det finns inte en själ i hela skolan.
Allt är tyst och stilla. Det är nästan spöklikt. Runt om mig står datorer med svarta skärmar. Det känns som att hela rummet väntar, står redo på att ta emot en folkmassa av stessade studenter, men ingen kommer, det är helg. Men jag är här, jag fyller upp en plats längst in, längst bort i det vänsta hörenet. Det här är mitt krypin. Här bor jag med tangenterna under mina fingrar och ljuset från datorn som min ända ljuskälla. Här inne i hörnet bor jag, med stressen, med ångesten.
Att skriva c-uppsats är som att klättra upp för en stege. Du börjar med att stå på marken, tar tag i stegen och kollar så att den står stadigt. Ja, den håller nog, tänker du. Du klättrar upp ett steg, det går bra, du klättrar två steg till, du börjar få svindel. Du fortsätter och när du kommit till hälften känner du att hela stegen svajar!
Men du hoppar inte ner, du håller dig kvar, du
ska till toppen. Med två steg kvar är du så nära målet att du nästan kan nå dit. Du är inte riktigt framme men du kan ana hur det kommer att se ut. Du vet att det är två steg kvar, men du är trött. Du är omänskligt trött. Benen bränner och armarna skakar men du tar två steg till, nu känner du vinden i ditt hår och din kropp fylls av en skräckblandad förtjusning. Du klarade det, stegen höll och du står stolt på toppen!
Men jag är inte där än, jag har två steg kvar...
Bilden är tagen av mig, trädet står på mammas tomt i Sundbyholm
Ikväll ska jag och Emil ut till Sundbyholm och umgås med familjen.
Skönt att få friskt luft och få njuta av naturen.
*Jacque*
Fredagskväll och jag lägger c-uppsatasen åt sidan!
De senaste veckorna har hela min tillvaro bestått av c-uppsatsen, tidig morgon till sen eftermiddag! Att äta, träna, njuta av solen, att ta hand om mig själv, jaa det har liksom kommit i andra hand.
Igår bestämmde jag mig för att, jag idag skulle ha en "ta-hand-om-mig-själv-kväll"!
Emil fick sova borta, jag ville njut av mitt egna trevliga sällskap :)
Schemat för kvällen;
Jag började med att träna aerobic 1 timma. Jag har aldrig tränat det förut, det var verkligen jätteroligt!
Efter träningen väntade helkroppsrenovering. Färga håret, raka benen och djuprengörande ansiktsmask!
Resultatet av hårfärgningen blev dock inte som väntat.
Jag hade rött hår innan (bilden till vänster),
Färgen hette chocklad/chili (bilden i mitten)
och mitt hår blev till slut väldigt mörkbrund (bilden till höger)
hmm?
Nåväl, efter helkroppsrenoveringen fixade jag ihop lite middag;
1 avakado
2 msk creme fraiche
Fetaost
Lite finhackad rödlök
färsk basilika (från min egna lilla fönsterodling)
toppad med olivolja (äkta från Italien)
Havssalt och lite citron
MmmMmmm!!!! Så gott!!!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Meeeen imorgonbitti är det dags igen! Snart bara 1 vecka kvar tills c-uppsatsen ska lämnas in,
nu kör vi på som faaaan! Så här ser min tillvaro i skolan:
80 sidor transkriberat material... Lunch äter vi framför datorn....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vill bara avsluta med att visa en bild på vad jag åt på min och Emils 5-årsdag.
Vi åt på Beirut Seller, en libanesisk restaurang här i Eskilstuna. Jag beställde in massa
smårätter och njöt av dolma, smördegs-ostrullar, grillad halloumi (ost) samt spenatpiroger! Mycket gott och en jättetrevlig och lugn restaurang, det kan jag rekomendera!
Emil åt grillad fläskfilé med klyftpotatis och bäärnee (bearnaisesås).
En lyckad kväll att fira lyckliga (för det mesta) 5 år!
Nu ska jag sova själv i den stora sängen, sköönt, men imorgon vill jag ha tillbaka min sambo igen ;)
Sov gott alla vänner!
*Jacque*
Chino, byxa eller sko?
Tommy Hilfiger
1099 kr
Hehe.. Min vän Anneli skrattade åt hennes pojkvän för att han trodde att Chino var en sko.
Så tokigt det blev! När hon sedan berättade detta för mig gjorde jag lite efterforskningar på en rad engelska skosidor och då visade det sig att mockaskor/båtskor kallas för chinos! Dessa skor och byxor är gjorda av samma sorts "chinotyg" Så hennes kille hade rätt! :D
Skrattar bäst som skrattar sist! :D
*Jacque*
Söndagsångest...
Söndagsångest är ett utbrett problem. När jobbsajten Monster kollade globalt visade det sig att så många som 78 procent av de tillfrågade oroar sig sömnlösa inför arbetsveckan ofta eller emellanåt. 41 procent uppgav att de hade sömnsvårigheter varenda söndagsnatt före en arbetsvecka.
Mest oroliga är anställda i Ungern (58 procent), Storbritannien (53 procent) och USA (51 procent).
- Att ständigt sova dåligt kan inte bara leda till att man får svårigheter att tänka och handla klart, det kan också skapa en ond cirkel som leder till mer stress och i slutänden ännu värre sömnproblem, säger Stefan Rizvi, marknadschef på Monster.
Monster delar ut lite goda råd till dem som lider av arbetsrelaterad sömnlöshet:
• Koncentrera dig på det som fungerar bra, i stället för på problemen. Tänk på vad som varit positivt under dagen/veckan som gått.
• Skriv en lista på vad du ska göra imorgon eller på det du grubblar på. Det gör det lättare att se hur du bäst utnyttja tiden – nästa dag, inte på natten, då ska du sova.
• Ta ledigt. Lite ledig tid kanske behövs för att stressa av.
En burk sömntabletter, tack!
*Jacque*
Det viktigaste i livet är vänner och familj
Idag hade jag och Emil vårat 5års firande i Rothoffsparken. Vilken toppendag det blev!
Härligt väder, god smörgåstårta, kubb, brännboll och trevligt sällskap! Jag kunde inte vara mer nöjd!
.
Flera bilder från dagen finner ni
här!.
Shabbi hade med sig egengjord morotstårta som blev en succé. Faster hade med sig några dussin magiskt goda faster-kakor, syrran hade med sig kubb och brännboll, Jessica och svärmor kom med en fin fina presenter, pappa fixade med smörgåstårtan och Sandra och Andreas brilljerade på kubb!
Även Anneli tittade förbi med barnen och jag tvingade på henne några kakor!
.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, med familjen vid sin sida klarat man mycket (massor), med vänner vid sin sida klarar man allt! Tack för att ni finns!
.
Vill även passa på att gratta Robin som tog SM-guld i Sanshou (nån kampsport av nått slag) :D Bra jobbat!
'
*Jacque*
5 år, 5 sommrar ¤
Tiden rullar på, dagar blir till veckor, veckor till månader och månader till år. Nu närmar sig den sjätte sommaren tillsammans, härligt.
Våran första sommar var vi nykära (med allt var det innebär).
Den andra sommaren avslutades med att vi blev särbos (ingen närmare förklaring behövs).
Den tredje sommaren jobbade jag på kollo o Emil på Silon (sommaren avslutades mad att vi flyttade ihop igen).
Den fjärde sommaren spenderades på Madeira (ett minne för livet).
Förra sommaren var Emil Viasat-säljare, jag jobbade natt på äldreboende (tid att umgås? Icke!)
Och slutligen den här sommaren, jag hoppas att det blir en liten semester tillsammans, trots att jag kommer arbeta 7 veckor på kollo!
<3
I remember when, I remember, I remember when I lost my mind
There was something so pleasant about that place. Even your emotions had an echo In so much space
And when you're out there Without care, Yeah, I was out of touch
But it wasn't because I didn't know enough
I just knew too much
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Probably
And I hope that you are having the time of your life
But think twice, that's my only advice
Come on now, who do you, who do you, who do you, who do you think you are,
Ha ha ha bless your soul
You really think you're in control
Well, I think you're crazy I think you're crazy
I think you're crazy
Just like me My
heroes had the heart to lose their lives out on a limb
And all I remember is thinking, I want to be like them
Ever since I was little, ever since I was little it looked like fun
And it's no coincidence I've come
And I can die when I'm done
Maybe I'm crazy
Maybe you're crazy
Maybe we're crazy
Probably
*Jacque*
Långpromenad och grillkväll, en skön avslutning på måndagen
Igår gick jag, Emil, Liv och Kim på en 2-timmars promenad längs Eskilstuna-ån.
Det var jätteskönt att komma ut efter en hel dag sittandes framför datorn, c-uppsats skrivande -_-
Jag ska inte klaga, det går bra med c-uppsatsen, det är extremt mycket att skriva och mycket att tänka på, men snart är vi klara och då får vi förhoppningsvis njuta lite mer av solen :)
.
Nåväl, promenaden avslutades med korvgrillning i Rothoffs.
Hoppas vi får lika fint väder i Rothoffs på lördag då vi ska fira våran 5 års dag (som egentligen är imorgon, 11/5, men då ska vi ut och äta middag på tumanhand). :o)
.
Bilder:
.
.
.
.
Imorgon firar vi som sagt våran 5 årsdag. Vad tror ni detta år kommer ha i sikte för oss? En flytt? Nya jobb? En resa? En ny familjemedlem? All we need is love, family and friends <3
.
OBS! Ni som vill komma till Rothoffs och äta smörgåstårta och spela kubb på lördag, HÖR AV ER, asp!
.
*Jacque*
9 mm kort
Jag trivs så bra med att ha snaggat underhår. På dessa bilder har jag håret bakåt, men när jag har det framåt syns det inte att hela underhåret är 9 mm. Jag har väldigt tjockt hår vilket blir väldigt varmt på sommaren. Denna sommar blir det inga tover, inget trassel, pälsmössan har blivit ansad!
.
.
Osminkad och inte jätteförtjust i att bli fotograferad..
.
Kom igen, ge mig kameran!
.
Nu ska jag sova, ska spendera hela dagen i skolan tillsammans med Anneli imorgon. Det blir c-uppsats-skrivande måndag-fredag 09-16 fram till den 27 maj. Detta kallas studier på 100%
.
Sov gott!
*Jacque*
Familj och vänner-Välkomna på picknick/5 års firande!
Jag upptäkte nu att flera mobiltelefonnummer har försvunnit ur min mobiltelefon sedan den var inlämnad på reparation i förra månaden.
Alla har inte Facebook, alla läser inte min blogg, men kanske någon kan nås på detta vis!
INDJUDAN ATT FIRA VÅRAN 5 ÅRSDAG TILLSAMMANS MED MIG OCH EMIL!
DET BLIR EN LÄTTARE PICKNICK/FIKA, VI BJUDER PÅ SMÖRGÅSTÅRTA.
VAR: I ROTHOFFSPARKEN
NÄR: LÖRDAGEN DEN 14 MAJ FRÅN KL 11
TAG MED: NÅGOT ATT SITTA PÅ, STOL, FILT
& NÅGOT ATT DRICKA
VI HÅLLER TUMMARNA FÖR ETT FINT VÄDER
SOM GER OSS MÖJLIGHET ATT SPELA KUBB ELLER KANSKE BRÄNNBOLL!
TILL ER SOM VILL KOMMA, SKICKA ETT SMS TILL MIG INNAN DEN 11 MAJ!
VÄLKOMNA!
Den allra första bilden på oss. Tagen hemma hos Shabbi 06 juni 2006!
*Jacque & Emil*
