Kort & Gott - Jacque

Till helgen är hon beräknad. Vi har fått lite olika bud gällande ankomstdatumet, först var det den 29/2 (skottdagen!), sen den 2/3 och även 3/3. Några dagar hit eller dit spelar ingen roll när det hela är över, meeeen just nu skulle jag vilja ha ett exakt datum och tid, så nära som på sekunden.

.

För när jag nu gått 39 fulla veckor (+ några dagar) är den här sista väntetiden oerhört lång. Det här med att inte veta när, är det jobbigaste. Varje morgon när jag vaknar, tittar jag ner på min runda mage och frågar - Är det dags nu? Varje gång jag säger aj, (på grund av någon gravidkrämpa) tittar Emil oroligt på mig och frågar - Är det dags nu? Samma sak gäller när jag ringer till familj och vänner. Är jag tyst en sekund för länge, i början av samtalet, möts jag av panikglada röster som förväntansfullt får ur sig - Är det dags nu!?

.

Ååå Ja, min stora syster är absolut värst! Hon är på bristningsgränsen till galenskap varje gång jag ringer och när jag sedan bekräftar att det inte är dags nu, då får jag höra en lång harang om att jag inte får ringa henne eller att jag får ringa om jag skickar ett "varning-jag kommer ringa inget har hänt-sms" först. Detta följt av att rösten går upp i en ännu en tonart och hon utbrister "du är ju min mini-syster juueee och jag vill vara däääär", sedan kommer en ännu längre harang med sakliga argument om varför hon ska vara med under förlossningen.,. Hmm, tror inte det va?

.

Så jag antar att det inte bara är jag som är orolig och förväntansfull. En eloge till alla er som gått över tiden, det har jag inte tålamod för! Jag vill ha det gjort, klappat och klart, helst igår. Detta är ju dock inget som jag kan bestämma, det är den lilla damens vilja, så är det med den saken...

.

Igår försökte jag dock ta saken i egna händer. Jag städade - big time! Jag skurade badrummets alla ytor och avslutade med att knäskura golvet. När detta var klart dammsög och dammade jag hallen och dessutom gick jag lös med hammare och spik och satte upp diverse saker - lite här och där, kan man säga... Jag insåg dock imorse att vissa saker som jag satte upp, i stundens hetta, kanske inte blev placerade sådär jättesnyggt eller rakt.. Nåväl, ingen bebis kom, det enda som hände var att jag spenderade kvällen och natten med att förbanna mig över hur ont jag fått i ryggen efter dagens bravader - Bra tänkt!

.

I övrigt är jag väl sisådär skiträdd! Hur ont kommer det göra? När kommer det att ske? Hur ont kommer det att göra?! Hur kommer hon att se ut? Kommer det göra ont?!! Hur kommer vardagen bli när vi kommer hem? Gör det verkligen så ont? Är det dags nu? Shit, det kommer göra förbannat ont va??!! Kommer jag verkligen att klara av detta, byta blöjor, byta kläder, byta, byta, ändra, flytta, bära, gulla, amma - hinna städa, tvätta och dessutom gå ner dessa graviditetskilon till Beach 2012!!

Kärlek och längtan

<3