Ur verkligheten - en kvart i Uppsala
Jag går in på toaletten, ljuset från lampan gör så att det svider i mina ögon. Jag sätter mig ner på toalettstolen, jag sträcker ut benen. Skönt.
Min blick möter min spegelbild, jag ser trött ut. Ögonen är stora, omslutna av mörka ringar, hyn är blek förutom de röda finnarna i pannan som lyser med sin närvaro. Jag kan forma håret likt modellera när jag för fingrarna igenom kalufsen. Jag reser mig upp, sköljer ansiktet med iskallt vatten och går ut till vardagsrummet igen...
Det tar ett tag innan ögonen hinner vänja sig vid mörkret. Det enda som lyser upp rummet är ljuset från de två små datorerna som hittills har varit livsnödvändiga för vår existens.
Jag går barfota och jag måste försiktigt kliva över högar av papper, böcker och pennor för att inte förstöra ordningen i kaoset. Jag går emot soffan, jag måste, fastän jag känner att behovet av sömn dunkar i bakhuvudet.
Malin möter min blick, hon ser ut precis som mig, stora ögon och blek hy. Jag frågar hur det går, hon säger att hon snart är klar med första stycket.
Hm, jag lyfter upp Bella i knät, dåligt batteri, vart la jag laddaren? Under soffan, bra, i med sladden..Bella blir ljusare, jag tänker att sömn skulle ge samma effekt på mig. Nåväl, jag stirrar på skärmen och placerar händerna över bokstäverna.
2. 1 Val av metod...tangenterna smattrar och hjärnan går på autopilot.
Pluggarkvart
Men nu är vi klara. Första delen av C-uppsatsen är inlämnad, dock vet vi att vi måste återvända till Uppsala igen..
*Jacque*
