Kort & Gott - Jacque

Jag är fan oroligt för allt.. Den här resan har verkligen rört om det i huvudet på mig, jag oroar mig över saker som jag inte ens vet kommer inträffa, jag oroar mig för saker som kommer inträffa, jag oroar mig för saker som jag inte  kan göra någonting åt än, jag har ju inte ens kommit dit. Det är ju svårt att fixa saker när man inte ens är där..

Jag måste ta ett ljupt andetag.. Allt kommer att ordna sig till slut, det gör det alltid..
Jag är dock orolig för mina höfter, sist hade jag så ont att jag knappt kunde gå och det var efter två veckor, jäkla berg...
Dessutom tänk om jag inte klarar jobbet, tänk om vi inte hittar någonstans att bo, tänk om vi hittar någon stans att bo men att det är vattenskador i taket, så det blir möggel, så jag får asma, så jag inte kommer orka träna, så jag bara kommer kunna sitta på mig röv och äta och bli fet. Och sen när jag och Emil ska åka hem till bröloppet i juni så kommer jag vara för fet för att få plats på flygplanet, så jag måste stanna, vilket gör att jag blir fasst där för evigt!! aaaaaa...

Ok.. det är kanske bäst att jag går till avdelning 19 (psyk) och skriver in mig på en gång..
Tur att jag har Katja, Sandra och Fredrik som kan lugna mig.. Även Emil och pappa kommmer ju finnas där nere, det löser sig, eller??

~Jacque~